Så skattar du för räntefonder

Investeringsfonder, som innehåller räntebärande papper, kallas räntefonder. Långa fonder som innehåller obligationer med långa löptider (kallas också obligationsfonder) är känsligare för ränteförändringar än korta fonder. Som innehåller räntepapper med kortare löptider (kallas också penningmarknadsfonder).

Så utvecklas fonderna

Om marknadsräntan stiger faller värdet på långa obligationer, och därmed också på långa räntefonder. För den som tror på fallande räntor är det då bättre att ha korta än långa obligationer – alltså korta fonder i stället för långa.

Räntefonder har oftast inga medel placerade i aktier eller i utländsk valuta och räknas därför som fordringsrelaterade värdepapper. Avgifterna gör att fonderna har svårt att ge högre avkastning än vad ett bra bankkonto ger.

Skatteregler för räntefonder

En svensk räntefond måste i regel ge utdelning varje år. Utdelningen beskattas med 30 %. Räntefonder som är registrerade utomlands, t ex i Luxemburg, behöver inte ge utdelning varje år, utan kan lägga utdelning till värdet. Skatten betalas därför först när fonden säljs vilket är den fördel som bör vägas mot att avgiften brukar vara något högre. Kapitalvinst på en sådan fond kan kvittas fullt ut mot en förlust på aktier, vilket däremot inte går för en svensk räntefond.