Inkomster från annat land
Om en person har inkomster från annat land än där han har hemvist kan det riktas krav på beskattning både från detta land (källstaten) och från landet där han har hemvist (hemviststaten). Genom skatteavtal regleras bl a hur skatten ska fördelas och var en person ska anses ha hemvist. Så är fallet med fastigheter, näringsverksamhet, utdelningar, kapitalvinster och även arbetsinkomster och i synnerhet styrelsearvoden. Däremot beskattas räntor normalt i hemvistlandet och inte i Sverige även om räntan betalas från ett svenskt bolag eller person. Arbetsinkomster kan dock vara undantagna enligt särskilda regler. De inhemska reglerna gäller sedan för de inkomster som Sverige har rätt att beskatta. Se utlandsarbete, utflyttning.
I skatteavtalen regleras hur stor del av kupongskatten som får behållas av källstaten av den utdelning som lämnas till personer med hemvist i det andra avtalsslutande staten.
Hemvist
Om det finns ett skatteavtal, tillämpas reglerna om var personen ska anses ha sitt hemvist enligt skatteavtalet och med ledning av ett antal faktorer. Förutom den faktiska bosättningen, även centrum för levnadsintressena, familjeförhållanden och även medborgarskapet. Om så är fallet är man oinskränkt skattskyldig i Sverige och har då också både skyldighet och rätt att tillämpa de svenska reglerna fullt ut. Men med de begränsningar som anges i skatteavtalet (RÅ 1996 ref 38). Om du inte anses bosatt i Sverige, är du inskränkt skattskyldig och skattar endast för vissa särskilt Sverigeanknutna inkomster.
Inhemska regler har tillämpats trots vad som anges i skatteavtal. Exempelvis om dessa har tillkommit genom senare lagstiftning. Skatteavtal ges normalt företräde för inhemska regler (RÅ 2010 ref 112, RÅ 2008 ref 24, RÅ 2008 not 61). Om den inhemska lagstiftningen har markerat ett företräde, kan skatteavtalets regler förbigås även om det kan ses som ett brott mot en överenskommelse med det andra landet. Domstolarna har därför ett visst utrymme för att bortse från vad som anges i ett skatteavtal.
Nordiskt skatteavtal, gränsgångare
Huvudregeln i det nordiska skatteavtalet är att inkomst från anställning ska beskattas i hemviststaten. Såvida inte arbetet utförs i annan avtalsslutande stat, HFD 2012 ref 18. Skatt får även tas ut av hemvistlandet och skatten i utbetalarstaten räknas då av från den skatten. I avtalet finns också regler för s k gränsgångare. De som arbetar i ett land men bor i ett annat. Som innebär att lön beskattas i det land där man har sin bostad och regelmässigt uppehåller sig. Gränsgångarregeln innebär att skatten på löneinkomster beskattades i det land där man bor om man uppehåller sig regelmässigt i den fasta bostaden.
§ Nordiska avtalet omfattar inte schablonintäkt på uppskovsbelopp, varför Sverige alltid kan ta ut skatt, HFD 2012 ref 60, däremot inte sådan schablonintäkt som påförs investeringssparkonto, HFD 2013 ref 34, krav på fysisk närvaro för att arbetet ska anses utfört i det landet, RÅ 2012 ref 18.
